1580-1666 Frans Hals Galleries In the field of group portraiture his work is equalled only by that of Rembrandt. Hals's portraits, both individual and group, have an immediacy and brilliance that bring his sitters to life in a way previously unknown in the Netherlands. This effect, achieved by strong Baroque designs and the innovative use of loose brushstrokes to depict light on form, was not to the taste of critics in the 18th century and the early 19th, when his work was characterized as lazy and unfinished. However, with the rise of Realism and, later, Impressionism, Hals was hailed as a modern painter before his time. Since then his works have always been popular.  Related Paintings of Frans Hals :. | Group of Children WGA | the laughing cavalier | Regentsses of the Old Men's Almoshouse in Haarlem | Young Man holding a Skull | Details of The Governors of the Old Men's Almshouse (mk45) |
Related Artists:
Henry Lejeune
(12 December 1819 - 5 October 1904) was an English painter of landscapes, genre, literary and biblical scenes. He became well-known for his genre paintings of children. Henry Le Jeune was born in London, the son of Anthony Le Jeune, a professional musician of Flemish origin, and the third of five children. After showing an early interest in art he was encouraged by his family to study the art collections in the British Museum. In 1834 Le Jeune was admitted to the Royal Academy where, after winning 4 silver medals in succession, he won a gold medal in 1841 for the biblical painting "Samson Bursting his Bonds". He first exhibited at the Royal Academy in 1840 with a work entitled "Joseph Interpreting the Dream of Pharaoh's Chief Butler". From 1845-48 he taught at the Government School of design at Somerset House, and from 1848-64 was curator and instructor at the Royal Academy. He was elected an Associate of the Royal Academy (ARA) in 1863 and an honorary retired associate in 1886. Le Jeune married Dorothy Lewis (1815-1864) on 21 June 1844 and had five sons and three daughters. He lived in London all his life, dying in Hampstead in 1904.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
ivar nyberg
Swedish, 1855-1925